tisdag 14 oktober 2008

That's the way it is.


Hela jag gör uppror, min hjärna vill inte fungera längre och allting känns bara konstigt. Jag står inte ut längre och vill bara att det här ska vara över nu, så jag kan lägga mig ner i sängen och bara slappna av och bara få tänka på något annat.
Jag kommer inte att klara av det här, jag kan inte göra dessa förbaskade snurrar som får min hjärna att sprängas, och jag kommer inte kunna sätta mina repliker. Det finns alldeles för mycket i mitt huvud för att kunna lära mig den enklaste texten. Jag gör bara fel hela tiden och känner mig så fruktansvärt värdelös! Varför valde jag det här programmet egentligen? Jag som alltid har varit livrädd för att stå på scenen. Ja, kanske för att jag ville göra något annorlunda, och kanske för att jag jämt älskat att dansa... Men det räcker inte längre. Jag hatar teatern, men jag måste spela teater för att få poäng... Allt handlar bara om dessa idiotiska poäng hela tiden!
Hade allt varit annorlunda om jag hade gått någon annanstans? Förmodligen!
Förmodligen så hade jag mått mycket bättre på ett annat ställe..
Men OM finns inte...

Jag är så trött på att vara en person som inte är jag. Jag vet inte vem jag och jag har förmodligen aldrig vetat det, så som jag har förändrats hit och dit hela tiden. Jag känner mig så falsk när jag är såhär, och det gör så ont att jag inte kan få vara "mig själv" för en gångs skull...
Så mycket tankar som snurrar runt i huvudet. Jag önskar att man bara kunde stänga av allting och bara leva, för jag orkar inte leva med en massa knepiga tankar. Jag bara tänker på sådant som folk normalt inte tänker på. Det är så naturligt för vissa att bara gå ut och gå eller att gå till affären och handla lite mat, men inte för mig. Det kan ta flera timmar för mig att bara ta mig utanför dörren och jag lär alltid ha en viss planering.
Inte konstigt att jag blivit så ensam som jag är, när jag inte kan vara "mig själv"...

Jag vill inte mera.
FanFanFanFan

Inga kommentarer: