hmmppff.

Jag önskar att allt var annorlunda.
Att tysthet kan såra så mycket... Tomma blickar och bara massa bokstäver som på något sätt sårar ännu mer än tystheten! I HATE IT!!!!

HATA!

Fan, att allting ska gå så jävla fel! Jag saknar dig...
Jag vill inte det här, det är nåt som gör så jävla ont!
inte konstigt att jag blivit så jävla känslokall på sista tiden, för jag vet alltid vart allting slutar, alltid ska det bli till kaos, och jag orkar inte det. Min kropp har slutat bry sig om vad som händer runtomkring, det är en tom känsla på något sätt som jag inte vet vad betyder. Jag ger upp, sakta men säkert, för jag orkar inte med mer smärta, aldrig mer!
Jag ger upp mitt jävla liv!!!!!!! Jag vill inte leva mer! Ta mig bort från det så snabbt som möjligt! Känns som om ingenting spelar någon roll längre! FUCK IT!!!
Jag hatar er för att ni gör såhär mot mig! NI NI NI! NI SKA IntE FINNAS I MINA TANKAR OCH INTE I MINA DRÖMMAR MER!!! FFFFFFAAAAAAAAAAAAAAAN!

...

Ibland vill jag bara lägga mig ner och ge upp allt.
Jag är så trött på detta.
Jag orkar inte med allt som händer runtomkring,
det är alldeles för mycket nu...
Låt mig somna förevigt!
Förklara för mig, för jag vet ingenting längre.
Jag vill kunna se in i dina ögon och läsa alla dina tankar
så att du skulle slippa säga något.
För jag förstår inte...
Jag kastade iväg det lilla vi hade, inte sant?
Prata med mig, säg ett litet ord åtminstone!
Jag ber! ...


-"Is it true? Is it over? Did i throw it away?"

Too much

Alltså, det börjar bli för mycket nu, orkar inte hålla på att tänka på allting, jag vill bara slippa... Mitt liv är ett enda stort kaos just nu, för mycket för mig helt enkelt. Min hjärna kokar över och hjärtat vill bara sprängas.... Varför just nu? Varför så mycket som ska hända samtidigt? Så många varför!!
Jag vill sova föralltid... bara drömma underbara drömmar om en värld utan bekymmer, men nu när jag sover är allting bara precis som mitt liv; komplicerat. Mardrömmar som får mig att inte vilja sova!
Det kommer tillbaka igen, det som hände mig och har hänt mig tusentals gånger. Jag borde vara van, men det gör lika ont varje gång och jag vill bara skrika. Är det hösten som spökar igen som vanligt? Eller är det bara en liten kris för tillfället? Eller kommer detta att fortsätta förevigt? Jag vet inte, jag vet ingenting.
Jag har ingenstans att ta vägen, ingenstans att vända mig! Denna gång finns inte min mor där för mig, hon förstår inte... Hon stöter ifrån mig precis som jag stöter ifrån henne och vi pratar aldrig om det som vi jämt pratade om förr.
JAG VILL INTE ATT DET SKA VARA SÅHÄR!

När ska allt detta ta slut? Ska jag alltid få sådana depressioner och panikångest varje gång det bli för mycket? Ska jag alltid önska mig dödens dörr framför mig? Låt mig slippa för en gångs skull, det blir aldrig som jag tänkt mig. Varför kan inte jag få lite medgångar istället för motgångar?!
:'(

...Punkt punkt punkt.

Orka... Hur komplicerat kan ett liv bli egentligen? Önskar nästan att allt kunde gå tillbaka till det "vanliga" igen... Hate it!... Ohhh yees.
Jag vill men jag vill absolut inte... och hur ska jag kunna förklara det? äsch.... varför ens försöka? Det blir bara mer komplicerat då...
FUCK IT HELT ENKELT!!!

=(

Jag håller på att gå in i väggen igen. Denna gång finns det ingen där för att stötta mig... Jag har sådan jävla ångest varje gång jag ska åka hem till transtrand för attjag mår så jävla dåligt där, försöker hitta på anledningar för att inte behöva åka dit, men det finns inte alltid en lösning... Min mage och magkatarren börjar spöka varje gång jag åker dit. Vissa gånger mer än andra.
Det enda jag får höra där är att den enda lösning på mitt liv är att jag flyttar hem, och jag vill inte, jag vägrar! Men ingen stöttar mig. Mamma har alltid funnits där och trott på allt jag gjort men det enda hon säger nu är att jag aldrig kommer att klara av att hitta nån annanstans att ta vägen. Tro på mig för i helvete! Jag trodde att hon var bättre än så, att hon faktiskt stod på min sida, men ack så fel jag hade.
Jag vill försvinna härifrån nu. låt mig bara slippa.... jag ber...
Allting är föör komplicerat, och allting händer på en och samma gång och jag står inte ut!

Sommar(?)

Jag är så uttråkad, det är sommar och jag har ingenting att göra. Sover hela dagarna och det finns aldrig något att hitta på här. Jag vill inte vara i Transtrand och jag vill inte vara i Vansbro, vart ska jag då ta vägen? Ge mig pengar och en semester till vart som helst...! Om jag ändå hade körkort hade jag lätt tagit bilen nånstans i Sverige och packat tält och bara varit liksom...
Jag har verkligen världens tråkigaste liv...
Och på så vis har jag inte heller nåt att skriva om, såååååå..... HEJDÅ!