He's gone gone gone.

Jag är orolig, det suger. Jag har fått ont i magen som sjuttsingen och jag vill bara att han ska vara hemma, eller åtminstone i närheten... Men det är han inte, han är långt ner i Sverige nu och strax ska han till utlandet.
Jag har fixat och donat åt honom och checkat upp massa grejer åt han så att han inte blir allt för vilsen, jag hoppas det kommer gå bra!
Usch, vad som helst kan ju hända, och det är så jobbigt att tänka på det! Jag vill göra något så jag slipper tänka..! Men vad?
Jag fattar inte varför jag jämt ska vara så jävla orolig!? suck!

Och jag är deprimerad över att det snart är jul och jag har just kommit på att jag inte har nånstans att ta vägen på julafton... Det känns förjävligt! Julafton har alltid varit nåt att se fram emot för mig, men nu får jag reda på att ingen kommer att komma hem till jul så i sådana fall blir det jul med min familj, och det ärjag inte särskilt pepp på... :(
Jag ska i alla fall hitta en julgran som jag ska ha i lägenheten, så får jag väl i värsta fall sitta här ensam...
Jäklar skit att alltingska gå åt helvete hela tiden!

Jag ser i alla fall fram emot den 11/12 dec fördå blir det jättefest!! :D (och såklart också den 25/26 dec!)

Tata for now

Fy helvete!

Alltså, jag hatar när man ska behöva ändra planerna hela jäkla tiden! Jag har planerat hela den här jävla helgen så jäkla bra med att vi skulle åka hem till transtrand ikväll och sedan gratulera mamma imorgon och umgås med dom. Sedan skulle vi ju till Karlstad på söndag för att titta på julskyltningen och shoppa julklappar men inget blir ju fan som man tänkt sig!
Nu är det så att vi ska åka hem ikväll i alla fall... Men antagligen tillbaks igen sen också, eftersom min kära mans jobb kom på den briljanta idén om att han ska åka till österrike för att hämta något skit till veckan och då måste han till Västerås imorgon för att hämta ett tillfälligt pass. Vilket betyder att det inte blir något karlstad på söndag och jag blir hemma ensam hela jävla veckan för att oroa mig!
Jag vill inte att han ska iväg! Men kan inte köra så jävla långt ensam! Usch, jag hatar oro, jag kommer vara som ett jävla nervvrak nästa vecka! Fan Fan Fan!
Detta betyder också att det förmodligen inte blir nå Karlstad på flera veckor framöver och alla blir julklappslösa (eller nåt)
Jag är väl glad att han för åka iväg för att se "världen" bara han slapp köra ffs!
Gaaaah!
Jag hatar när han ska köra till borlänge själv och nu ska han fan köra över 300 mil!


Åhj... :(

Vi får väl se om jag följer med till västerås i alla fall, eller om jag följer med familjen till gävle/bjursås...
Suck...

It's fucking FRIDAY!

Japp, har det varit i ungefär femton minuter nu i alla fall!

Jag är sjukt trött, för imorse vaknade jag (alldeles försent) av att min magkatarr har satt igång igen och det är så jävla drygt! Orkar fan inte ha det! Lär väl gå till doktorn om det inte slutar snart, för jag orkar inte såringa runt med det tills det bli bra igen och sedan kommer det tillbaka efter ett tag igen i alla fall.

Inte nog med det, jag har sjukt jävla ont i hela kroppen också! Fast det får jag faktiskt skylla mig själv för eftersom jag och Bella hade en liten utedag i snön igår för att åka snowboard efter bil, och ni kan ju tänka er själv hur det gick! haha. Men kul som fan hade vi i alla fall!

-

Jag har alldeles för mycket plugg att göra för att få roa mig egentligen, men jag orkar absolut inte. Jag har tänkt att plugga hela den här veckan men det har fan inte blivit av alls. Däremot funderar jag starkt på att börja få i ordning på lägenheten, dvs packa ner det mesta i kartonger, och se över vad jag ska ha kvar och inte. Japp, jag är pepp på att få flytta! Det gör inte mig nåt om det står kartonger med saker överallt i lägenheten en tid framöver, det kommer bara kännas mer positivt och skönt att veta liksom!

Jag lär åka hem i helgen eftersom min mamma fyller år, och vi ska gratulera henne. Men på söndag blir det antagligen Karlstad som gäller i stort sätt hela dagen hoppas jag

Shoppa en massa plus att det är julskyltning också! Myspys!!

Jag har tittat på massa lägenheter där nu eftersom att jag får mail varje gång det kommer in en ny, och jag är kär! Jag har hittat det perfekta stället för oss! 4 km in till stan och världens mysigaste park. AWWWW Jag vill flytta NU!

Fan vad jag tjatar hela jävla tiden om det... men ni får stå ut! haha

Nej, nu ska jag nog försöka sova..

TA-TA FOR NOW

Goooosh

Jag är förvirrad! Kan det bli mer galet eller? Hände en liten sak idag som väckte tusentals gamla minnen och känslor hos mig, och det gör mig frustrerad! Jag kan inte heller avgöra om det är positivt eller negativt. I alla dessa år har jag vant mig vid tanken och nu, helt plötsligt, dyker det upp igen bara sådär.

POFF

Fattar noll, men kan konstatera att många mognat till sig.

Jag börjar bli galen av längtan nu till framtiden nu! Jag skulle kunna göra vad som helst för att få spola fram tiden till sommaren 2009, för då står det klart, ingen mer skola om jag inte själv vill! Aldrig mer behöver jag lida i Dalarna och jag ska skaffa ett helt nytt liv! För just nu känns det som att jag skiter i vad som än händer här, för det här stället bryr jag mig inte ett piss om! Jag har ingenting här att göra, för jag har ändå inget liv här. Jag blir så arg på allt skitsnack och småby-prat. Och jag har ändå ingen här att vända mig till (ni få som är mina vänner här behöver inte ta åt er, men ni förstår nog vad jag menar) Jag ska skaffa ett helt nytt liv och helt nya vänner och de som jag verkligen bryr mig om härifrån kommer jag ändå att hålla kontakten med så jag känner inget behov av att bry mig om nån annan här!
För detta ställe är uppbyggt av falskhet och lögner! Och jag är TRÖTT på det! Jag har faktiskt "börjat" isolera mig totalt här och det beror nog mest på att jag inte orkar bry mig om denna byhåla längre.
Och till er få som är mina vänner; Förlåt om jag har blivit avvisande, men här har ni förklaringen!

..

När? När? När?

Det är inte bra med mig , inte bra alls.. Jag fattar inte alla dessa gånger jag har brutit ihop på de senaste dagarna. Vad är det som är fel? Ja, om jag ändå visste det. Jag brukade aldrig gråta förut, men nu är det typ varje dag...
Och för att svara på frågan "Är det bra mellan er nu?" så vet jag inte... Jag försöker kämpa för att det ska bli så bra som möjligt, men det är något som fattas(?) Det är något som känns tomt. Jag vet inte vad problemet är! Jag fattar inte! Varför kan det inte kännas bra då för en gångs skull?
Jag vill bort härifrån, då kanske allt blir mycket bättre?
'Men allt känns så fruktansvärt hopplöst just nu, och jag har tappat lusten till allt! Och jag orkar inte en enda sekund till....


..

:/ <3

Jag är sjuk, japp japp... Kunde jag väl ha förutspått, men nu är det väl som det är... suck...
Såhär smal har jag nog aldrig sett mig själv, haha. Dags att få lite ordning på livet, hur nu det ska gå till? Jag känner att jag inte kommer börja leva igen förrän jag får dra härifrån! Jag hatar att behöva vara här men "det är ju inte så lång tid kvar" (?) För mig känns det som tusen år till i helvetet och jag vill faktiskt inte. Jag försöker få i ordning på livet genom att plugga lite men det är så jävla mycket så att jag tappar hoppet direkt...
Jag hoppas det blir bra nu med dig och mig.. JAg hoppas att vi kan fortsätta som vanligt igen och jaag ska försöka göra allt så att det inte blir som det blev igen... Jag vill inte slänga över allt skit på dig och verka få det som det är ditt fel alltihop, för det är det ju knappast. Men det är svårt när du är den enda som är i min närhet. men jag ska försöka!

Jag älskar ju dig.

sjukling är vad jag är.

Ja, fan! Jag är jätte sjuk just nu antar jag... Jag skakar som en jävla idiot och mår illa. Inte konstigt med tanke på att det var mer än en vecka sen jag käka nåt riktigt som fick stanna kvar i magen... Jag vet inte vad som är fel med mig, jag bara spyr och spyr direkt jag äter nåt... Idag har jag fått i mig en bärry i alla fall , får väl se hur länge den får stanna kvar.
Jag blir så jäkla slak i hela kroppen av detta. Så himla drygt! Och jag skulle gärna vilja få veta vad det beror på ! Suck

..

Saknad...

Jag har insett det nu, jag kan inte leva utan dig! :'(

Jag klarar inte av ensamheten jag saknar allting, att kunna prata med någon, att kunna skratta med någon, att kunna åka iväg på en mysig biltripp till ingenstans. Så mycket minnen och så mycket tid vi har spenderat tillsammans.. Jag älskar ju dig! Och jag har gjort ett stort jävla misstag! Jag vet inte hur jag ska kunna göra detta jävla misstag ogjort, för jag ångrar mig så fruktansvärt! Det ska inte behöva bli såhär!

Varför gör jag såhär? Det gör så jävla ont att veta att det kanske inte kommer bli bra igen.

Bara för allt annat är skit så behöver det ju inte gå ut över dig, men det var precis det misstag jag gjorde. Varför???

Hoppas det ordnar sig snart, för annars vet jag inte vad jag ska göra längre! :'(

ingen rubrik

Ja, vad ska man säga? finns väl inte mycket att säga längre förutom att jag är sjuk... spytt i en vecka nu och jag är slak i hela kroppen, men ändå måste jag tvinga mig till saker som jag inte vill... suck... När ska detta vända?
Och jag står inför ett jävligt stort val nu också, eller ja, många! Så stora att jag inte ens har lust att tänka på det för det gör mig yr... jädrans skit, säger jag bara!
Jag vill bara gråta dygnet runt, ingenting är bra. Hur ska jag kunna hålla humöret uppe när det är såhär? Det funkar inte längre. Jag kan inte! Allting är så jävla hopplöst just nu!!


fuck it all

...?...?...?...

Lördag natt och jag är så ensam som man bara kan bli... men men, vad gör väl det...?
Jag har blivit sjuk, ja, inte vilken sjukdom som helst. Allvarligt, antar jag... men just nu har jag varken ork eller lust att göra någonting åt det, jag bryr mig inte så jävla mycket förutom att jag mår pissdåligt! Men det är väl också smällar man får ta.. suck!
Jag tynar sakta bort......
Jag är rädd... Rädd för framtiden, rädd för ensamheten, rädd för allt! Livet skrämmer mig och jag vill inte vara kvar i denna skräckfilm längre. Tankar hit och dit hela jävla tiden... Jag vill bara stänga av... Jag ber om att få försvinna ett litet tag tills allting har blivit bättre.


..

Jamen visst.

Ja, igår var en jobbig dag... Det enda positiva med den var att Micha kom och hälsade på mig en stund. <3 Annars var den helt förjävlig! Jag har inte ätit på flera dagar och igår kom jag på den "smarta" idén att jag skulle koka massa makaroner, blev ganska mycket och jag käkade väl typ fyra skeder, sen kom jag på att det inte alls var någon smart idé alls för det var väl bara att springa på toa och få ur sig hundra gånger mer än vad man åt... Så jävla drygt! Har nog aldrig spytt så mycket på en och samma gång..
Sedan blev det bara mer negativt under kvällens gång... Att "du" hörde av dig efter nästan en veckan och kommer med tiotusen dåliga ursäkter som knappast blev godkända.
Jag vet inte vad jag vill längre, du vill ha en till chans men jag vet inte alls.. Du kommer säkert få en om du orkar vänta (vilket jag inte begär att du måste) men inte just nu. Jag tror att vi behöver tiden ifrån varandra ett tag faktiskt, även om jag mår åt helvete utan dig...

"Allting går bara åt bajs"
-citat av mig själv

Snart ska jag iväg till veckans sista lektion som är teater, absolut ingen lust. Och sedan ska jag testa min tur i bingo, tror det eller ej, med kakan! Håll tummarna för att jag vinner nåt! (vilket inte är särskilt troligt eftersom att jag aldrig vunnit något i hela mitt liv...)

...

ensamhet

Ja, nu är det en dag kvar i skolan och sedan är det helg... En helg som jag förmodligen kommer spendera alldeles ensam instängd i min förbannade lägenhet utan mat och utan nånting... Jag har ingen annanstans att ta vägen och det känns förjävligt! åhjåhjåhj...

:'(

...

Please, let me be...

När ska detta sluta? Det har gått två veckor nu och jag står inte ut en sekund till! Jag är ensammast i världen och jag har inte ens lust längre att varken umgås eller gå ut... Jag vet inte ens längre vart jag ska ta vägen eller om jag alls får gå kvar i skolan eller vill gå kvar.... Jag fattar inte varför du inte hör av dig men det är nog jävligt försent nu! Jag sa att vi skulle prata på söndagen men jag har då fortfarande inte hört nåt från dig! Det betyder alltså att du inte bryr dig tydligen... och jag orkar inte ens försöka längre... jag har gett upp allting!

Fan, varför ska det få vara så här??? FATTA! jag orkar inte mer!!!

Jag har inga krafter kvar.. jag vill inte leva längre.........

Det kanske är tid på att jag börjar packa dina grejer?... :'(

Ingenting...

Dagarna bara flyter iväg och jag försöker hänga med så gått det går. Jag har egentligen ingen aning om vad jag håller på med och varför jag fortfarande lever... Jag har ju ingenting att leva för längre! Suck!
Jag duger fan inte till nånting, jag kan inte ens klara av den allra enklaste sak längre!

Natten var jobbig, drömde om att jag spydde hurmycket som helst och att "du" var med och bara skrattade åt mig... När jag vaknade hade jag hur ont i magen som helst och jag kunde knappt andas... Bläää, jag orkar inte mer.

JAG VILL INTE MER JAG VILL INTE MER JAG VILL INTE MER!!!

Can't take it anymore...

Ja, det är nog sant så som du sa; jag låter livet springa ifrån mig, men jag orkar inte bry mig längre. Jag har ingenting att leva för längre känns det som, och jag är ensammast i världen. Jag vet inte vad jag ska göra... Jag låser in mig här i lägenheten och går inte ut om jag inte måste. Jag har tappat lusten till allting och det känns som om jag lika gärna kan skita i allting...


Om ni är trötta på mitt tjat så ber jag er att sluta läsa på en gång! Jag har inte bett er att läsa detta och jag har inte bett er att bry er... Jag skriver bara för att det är skönt att få ur sig det mesta! Och om ni inte vill höra så behöver ni inte gå in på min blogg alls eftersom det förmodligen inte är sista gången jag skriver något negativt. Jag ÄR negativ! Jag vet.
Vissa av er tänker säkert; "men herregud, så farligt kan det väl inte vara!" Nej, men då kan ni ju testa sätta er in i samma situation som jag är i då! Och ja, det är säkert mitt eget fel att jag är i den men vad fan skulle jag ha gjort?? Det är inte så jävla lätt som ni tror!! Ni tror säkert att jag har gjort detta med flit... Javisst. SÄKERT!! För jag vill ju inget hellre än att må dåligt liksom! (eller inte)


Jag blir så jävla less på allt!

(och helst på er som säger att ni är mina vänner men hör aldrig av er eller nånting även om ni vet att jag mår piss!)

suck.

Helgen har varit rätt bra faktiskt, åkte hem till Transtrand för att umgås med Stephanie och Elin som jag inte sett på mer än tre år! Så himla underbart att få träffa henne igen!! På fredagen så käkade vi tacos och myste lite, och på lördagen bar det av till mora med Steph, Elin, Gabbe och Dennis för att glo runt lite i affärerna. Senare på kvällen blev det alkoholen som gällde och party i fiskarheden, haha. Lite väl mycket för vissa kanske! ;) Och på söndagen var jag hemma med mamma och pappa och käkade lite tårtaoch mat... Sen åkte jag hem med bussen igen...
Förra veckan gick jag cirkus 4 mil, härligt att röra på sig lite... Det kanske behövs!

Nu sitter jag här i min ensamma lägenhet och vill bara dö eller nåt... Ja, ensamhet är jävligt trist ibland men också jääävligt skönt!! Fast det är jobbigt att man ska behöva tänka så mycket... Kommer det bli bra snart? Kommer det nånsin bli vi igen? Om jag ändå visste det..
Och skolan är kaos... som vanligt... och allt är egentligen bara bajs.... bläbläblä... Jaja, bäst att börja vänja sig att vara ensam då... :(

OM ÄNDÅ INTE STEPHANIE BODDE SÅ LÅNGT BORT!!!!!! :(:(:(


...

flytta?

Joo... Jag har funderat på att flytta hem till Transtrand igen... Jag lovade att aldrig flytta dit igen, hur jobbigt det än skulle bli, men nu vet jag ingenting längre. Jag orkar inte vara kvar här, allting är katastrof här...!
Min hand känns tom, det finns ingen ring på fingret längre, men nu, efter ungefär fem dagar, har jag börjat vänja mig... Kommer den nånsin tillbaka på mitt finger? Jag säger som jag sa förut till dig; Det kanske inte blir bra nu, kanske inte imorgon, kanske inte nästa vecka. MEN, ja men! det kanske blir bra sen... KANSKE! Jag vet inte, du vet inte, ingen vet... Det känns så jobbigt eftersom allting i mitt liv var så bra planerat! Jag skulle gå klart skolan här, sedan skulle vi flytta till karlstad och ha roligt, och sedan till hus nånstans i värmland. Nu är allting söndertrasat och jag har insett att man inte kan hänga hela sitt liv på en person. Men det är det jag gör, det är så mitt liv fungerar. Jag är för feg, jag kan inte klara mig själv, jag är oduglig!
Nej, nu låter det som att jag bara hade dig för en trygghetskänsla, men jag älskade faktiskt dig, och det sjönk så fruktansvärt då, när du gjorde mig så besviken. Jag vet att du älskar mig och du menade säkert inget illa, men jag tog illa upp... Det gjorde jag verkligen!
Du förstår säkert inte varför och du kommer säkert aldrig förstå mig alls. Men jag får inte en chans att berätta, det är som att allting ska bli som vanligt igen och för mig fungerar det inte så. Jag kan inte bara släppa taget om saker som gnager i min hjärna!
Om du ändå läste detta(?)
Jag vet aldrig hur jag ska förklara för dig hur jag egentligen har det, hur jag egentligen mår. Hur jobbigt allting är just nu och jämt annars! Du skulle inte förstå. Du skulle säkert lyssna, men sedan vet jag att du bara skulle släppa allting och allt ska vara "som vanligt" igen...
Jag har försökt förklara, det har jag verkligen, men jag orkar inte dra upp det hela tiden!
Åhj, om du ändå kunde läsa mina tankar, bara se mig i ögonen och förstå mig... Men jag vet att det går inte, det är omöjligt!

Varför går det jämt åt helvete för mig?!?!

You're not sorry - Taylor swift

Nu är det totalt jävla slut. Orkar fan inte! Vad ska jag göra??
Natten har varit katastrof, efter promenaden fick jag världens panikångest-attack eller nåt och jag bara spydde och kändes som om jag inte kunde andas. Jag är helt slut i kroppen och orkar inte mer, jag håller på att ge upp totalt... Jag är hungrig, men vägrar äta, vägrar gå till affären för att handla, vägrar allt! Jag har gått ner hur mycket som helst på dessa fyra sista dar... Det kan fan inte fortsätta längre, jag håller på att gå under! fan fan fan..............!!!!!!!

:'(

woouuää

Gaah, tänk om nån kunde förstå mig utan att jag ska behöva tala om det. Jag känner mig som en jävla zombie, har egentligen ingen aning om vad jag gör, allting är som en tät dimma som aldrig vill klarna. Håller jag på att bli totalt jävla galen? Jag står inte ut!
I två dagar har jag bara plågat mig själv och inte kunnat äta nånting för då har jag bara spytt. Det är katastrof just nu och jag funderar på om det verkligen kan bli värre. Ja, det är ju klart det kan, men för allt i världen skulle jag inte vilja att det blev värre!!
Fan fan fan!! Varför skulle det bli såhär just nu?! Jag vill inte mer för i helvete!
GE MIG EN PAUS!!!


Jag ger upp... jag orkar inte mer....

Frågetecken...

Jag vet inte vad jag ska säga, jag är så tom inuti. Hela min kropp strejkar just nu, och allt känns bara fel!
Blev ingen skola idag, mår pissdåligt och önskar bara att allting som har med livet att göra var slut. Varför kan man inte bara stängas av för en tid framöver?
Jag är ensam, har ingen att vända mig till. 'Jag isolerar mig här i min lägenhet och vägrar gå ut och ta kontakt med någon alls. Jag bara ligger i sängen hela dagarna och stirrar in i den vita väggen och försöker tro att allting är bra, att allt ska gå tillbaka till den "glada tiden" (Om det nu nån gång har funnits en glad tid?) Jag äter inte, går inte på toa och bara försöker att plåga mig själv! Någon gång ibland har jag tagit mig upp ur sängen för att möta mörkret på utsidan och suga i mig lite av den "friska" luften... Just nu finns det inget som heter "leva" och som existerar för mig. Men imorgon... Ja, imorgon måste jag pallra mig upp och gå till skolan, jag vill inte det! Det tar emot så fruktansvärt mycket just nu! Allt tar emot!!



:'(

.... :(

Om du ändå förstod mig, om du ändå visste hur det verkligen är.
Jag vet inte längre, Jag vet ingenting längre. Varför är du så obrydd? Varför? Varför? Varför?
Så jävla många frågor jag vill ha besvarade men som jag vet att jag aldrig kommer få ett svar på.
Jag vill bara dra täcket över huvudet och aldrig mer behöva vakna. Att få sova föralltid, att få drömma underbara drömmar om ett härligt liv, ett liv precis som jag önskat mig. Men det är omöjligt! Just nu är allting omöjligt för mig! Jag står inte ut! Jag orkar inte mer! Varför ska det behöva gå upp och ner hela tiden? Varför kan allting inte vara neutralt istället?
Du lyssnar inte på mig, varför ska jag då behöva berätta hur jag egentligen mår? När jag försökt förtränger du det och allting ska vara som vanligt igen medans jag går fram och tillbaka med olika beslut och försöker hitta mig själv någonstans där långt borta. Jag försöker hitta en utväg, något som kan hjälpa. Men jag är alldeles för feg och dum i huvudet för att inse saker.
Livet är ingenting jag vill satsa på längre, alla mina framtidsplaner är söndertrasade! Aldrig blir någonting som jag tänkt mig. Nej, livet ska inte vara lätt, men inte heller svårt hela tiden!


Jag orkar inte mer, jag orkar inte mer, jag orkar inte mer!!!!!