-Uppgiven och trött

.


Jag känner att jag inte orkar kämpa längre. Jag har kämpat med allting så länge nu. Jag vill bara ge upp nu, inte bry mig om nånting längre, bara få slappna av för en gångs skull. Jag känner att min kropp håller på att ge upp den med. Den vill liksom inte som jag vill, och det känns konstigt, som om huvudet och kroppen inte sitter ihop.
Jag har alldeles för mycket att göra, så mycket att det inte blir nånting alls gjort. Jag kan komma på mig själv att jag spänner hela kroppen när jag försöker sova, att jag biter ihop så hårt att jag får huvudvärk. Men när jag kommer på mig själv göra dessa saker är det redan försent, det är då värken börjar, i hela kroppen. Jag brukar till och med vakna att att jag inte kan slappna av och drömmarna blir bara konstiga och oroliga.
De dagar som är värst är när jag blir arg och frustrerad, för då får jag feberkänslor och illamående. Direkt jag försöker hitta på något skoj blir jag arg på mig själv och vill straffa mig på något vis.
-"Jag har inte tid att ha roligt"
-"Jag får inte unna mig själv att ha roligt närdet finns så mycket annat viktigare".

Jag blir lättretlig och otrevlig, och det är det minsta jag vill vara men det går inte att kontrollera...


.