Frågetecken...

Jag vet inte vad jag ska säga, jag är så tom inuti. Hela min kropp strejkar just nu, och allt känns bara fel!
Blev ingen skola idag, mår pissdåligt och önskar bara att allting som har med livet att göra var slut. Varför kan man inte bara stängas av för en tid framöver?
Jag är ensam, har ingen att vända mig till. 'Jag isolerar mig här i min lägenhet och vägrar gå ut och ta kontakt med någon alls. Jag bara ligger i sängen hela dagarna och stirrar in i den vita väggen och försöker tro att allting är bra, att allt ska gå tillbaka till den "glada tiden" (Om det nu nån gång har funnits en glad tid?) Jag äter inte, går inte på toa och bara försöker att plåga mig själv! Någon gång ibland har jag tagit mig upp ur sängen för att möta mörkret på utsidan och suga i mig lite av den "friska" luften... Just nu finns det inget som heter "leva" och som existerar för mig. Men imorgon... Ja, imorgon måste jag pallra mig upp och gå till skolan, jag vill inte det! Det tar emot så fruktansvärt mycket just nu! Allt tar emot!!



:'(