.... :(

Om du ändå förstod mig, om du ändå visste hur det verkligen är.
Jag vet inte längre, Jag vet ingenting längre. Varför är du så obrydd? Varför? Varför? Varför?
Så jävla många frågor jag vill ha besvarade men som jag vet att jag aldrig kommer få ett svar på.
Jag vill bara dra täcket över huvudet och aldrig mer behöva vakna. Att få sova föralltid, att få drömma underbara drömmar om ett härligt liv, ett liv precis som jag önskat mig. Men det är omöjligt! Just nu är allting omöjligt för mig! Jag står inte ut! Jag orkar inte mer! Varför ska det behöva gå upp och ner hela tiden? Varför kan allting inte vara neutralt istället?
Du lyssnar inte på mig, varför ska jag då behöva berätta hur jag egentligen mår? När jag försökt förtränger du det och allting ska vara som vanligt igen medans jag går fram och tillbaka med olika beslut och försöker hitta mig själv någonstans där långt borta. Jag försöker hitta en utväg, något som kan hjälpa. Men jag är alldeles för feg och dum i huvudet för att inse saker.
Livet är ingenting jag vill satsa på längre, alla mina framtidsplaner är söndertrasade! Aldrig blir någonting som jag tänkt mig. Nej, livet ska inte vara lätt, men inte heller svårt hela tiden!


Jag orkar inte mer, jag orkar inte mer, jag orkar inte mer!!!!!